Visserligen hade man redan tidigare byggt J21R men detta var en konvertering från den
tidigare propellerdrivna flygmaskinen J21.
Redan 1945 studerades möjligheten att bygga ett helt nytt jaktflygplan med reamotor.
Lars Brising blev projektledare.
1948 flög Tunnan för första gången. Prestandamässigt var den helt i klass med det bästa
som då fanns i USA och Sovjetunionen.
Den tunnliknande formen fick flygplanet dels av att landstället skulle rymmas i kroppen,
dels av att luftintaget sitter i nosen.
Tunnan fick pilformade vingar efter studium av tyska testresultat som kom till SAAB
efter andra världskriget. Dessa visade att luftmotståndet vid hastigheter i närheten
av ljudets skulle bli lägre med pilformade vingar.
Flygplanet utrustades med en licenstillverkad motor av fabrikatet de Havilland Ghost (RM2).
Beväpningen utgjordes av fyra 20 mm akan. Som starthjälp kunde startraketer monteras.
Flygplanet kom att modifieras ett flertal gånger under åren. En ebk tillkom, vingen gavs ny
utformning m.m. Man kom även att tillverka en speciell modell för spaning och under en
kortare tid fanns flygplanet även i attackversion.
J29 gav Flygvapnet ett flygplan i världsklass som väl kunde mäta sig med det bästa stormakterna
kunde prestera. Det stora antal som köptes (över 600) gjorde att Sverige under en tid hade ett av världens
starkaste flygvapen.
Tunnan är också det enda svenska stridsflygplan som deltagit aktivt i stridsinsatser. Ett
antal J28B och S29C användes av FN i dåvarande Kongo mot utbrytarprovinsen Katanga.
Där kom flygplanets robusta utförande till sin rätt och fast det är konstruerat för våra
kalla vinterförhållanden fungerade det utmärkt i det tropiska klimatet.
